DigitalFotografen filosoferar | Bildat och obildat om bild

Google Street View Trike

Kamerariggen på Google Street View Trike. Foto: ulrik Södergren

Jag var just en sväng till Botaniska Trädgården i Göteborg för att ta några bilder och filma lite för lite kursmaterial. Jag (och kameran) är fokuserade på en Tistelblomma när jag upptäcker ett udda fordon som närmar sig. En stor vit trehjuling med en mast på. Toppen på masten ger associationer till ett flygöga med alla facettögon.  När det är någon meter från mig hälsar cyklisten artigt, han kunde väl inte med något annat med tanken på hur jag stirrade. Det visade sig vara Google som är ute och fotograferar för Google Street View.

Jag har tidigare sett en av deras mytomspunna bilar köra förbi hemma i Olskroken. Men för mig var det en nyhet att de även använder cyklar. Men det är naturligtvis ett smart sätt att även kunna fotografera parker och trånga gränder där det inte går att köra bil. Men det är nog inte ett jobb för latmaskar. Cykeln verkar tung. Förutom en rejäl kamerarigg så sitter det en skåp på “flaket” som troligen innehåller datorer. Bredvid detta står ett litet elverk.

Google Street View Trike i Botaniska Trädgården

Google Street View Trike på besök i Botaniska Trädgården. Foto: Ulrik Södergren

Nåväl, om ni i framtiden hittar en förvånad fotograf i orange t-shirt på en stig ganska nära Botaniskas Restaurang så vet ni vem det är 😉

Deras cyklar verkar vara ett ganska nytt fenomen, det startade så sent som förra hösten. Du kan läsa lite om Googles cykel det här, nedan hittar du även en liten video om deras cykel.

, , Hide

Jag och Mia tog en sväng förbi en loppis och antikhandel i Boanäs när Ulricehamn. Bland drivor av udda glas, prydnadssaker och andra prylar hittade jag ett gigantiskt objektiv. Jag brukar spana på gamla kameror men det är sällan som jag köper någon.

Normalt brukar ju kameraobjektiv vara runda, men detta är rektangulärt och 96 cm långt. Dessutom väger det 6,5 kg, men nästan all vikt ligger i fronten. Det är försett med bärhandtag av läderremmar. För ett pris av 150 kr var jag bara tvungen att köpa det för att försöka lista ut vad det använts till. Jag har inte hittat några märkningar på varken kamerafäste eller linspaket. Jag har dock inte provat att lossa linspaketet, det kanske finns något på sidorna.

Till att börja med ser det ganska hemmagjort ut. Tuben är i plåt (ventilationsrör?) och invändigt klädd med svart filt. Utvändigt är den klädd men någon svart tunt tyg. Frontlinsen är monterad i en tjock plywoodskiva. Själva linspaketet verkar vara någon typ av förstoringslins, troligen från en reprokamera eller något annat optiskt instrument (den saknar centralslutare). Bländarringen är graderad från 12 till 50 och frontlinsen har en diameter på 100 mm.

I bakändan är det fäste för kameran, det sitter med en masonitskiva och det ser ut som att den är utbytt efter resten är byggt. Den har en diameter på ca 57 mm och skruvgänga. Borde med andra ord vara avsett för någon typ av mellanformatskamera. Någon som har ett tips?

Brännviden är ca 1100 mm.

  • Frontlinsen är 100 mm. Med bländare 12 skulle brännvidden teoretiskt kunna vara upp till 1200 mm.
  • Från frontlins till kamerafästets framkant är det ca 94 cm. Sen tillkommer ju några cm för kamerahusets längd. Så om det är avsett en mellanformatskamera skulle 1000 mm vara rimligt. Men om det är tänkt att vara en bälg för fokusering i mellan så är nog ca 1100 mm än rimligare gissning.
  • Jag gjord en enkel mätning av brännvidden genom att fokusera en punktljuskälla. Mätmetoden var mycket grov men gav ett resultat på knapp 1100 mm.

Om man förutsätter att den är avsedd för en kamera med filmformatet 6×6 cm så blir det översatt till småbildformat ca 600 mm. Det är ju inte direkt något smidigt objektiv, det är otroligt framtungt och saknar fästen för objektiv.

, , , Hide

Allt tolkas utifrån det sammanhang där det återges. En text eller bild kan få helt motsatt effekt mot avsedd om den placeras i fel sammanhang. När man placerar en text eller bild på en webbsida eller i en tidning så blir man beroende av vad som visas på resten av sidan. Utifrån det här kan jag ibland tycka att det är lite modigt att automatisk placera annonser mitt i artiklar. Idag har GP en artikel med rubriken “Grova skämt gick för långt” och den handlar om att en av annonsörerna i årets Cortegeprogram klagat på det grova och sexistiska innehållet. Själv har jag ännu inte sett årets utgåva och har därför ingen åsikt om den, men jag har svårt att tro att den skiljer sig så mycket från andra år.

GP brukar vara snabb att hänga på alla tillfällen att skriva negativt om Cortege eller nollning (jag har inget statistiskt belägg för detta, det är min privata upplevelse). Det som är komiskt är att GP lyckats placera en annons för detjingsajten match.com mitt i texten, dessutom med angivelsen att sajten drivs i samarbete med GP. Skenheligt…

, , , , Hide

Apropå en reklamfilm för modemärket Ravishing Mad. Var går gränsen mellan att göra en parfras, ett plagiat eller en parodi? Ja även om var och en av dessa termer har en tydlig definition enligt uppslagsboken så innehåller många bilder medvetet eller omedvetet några procent av varje. Nu behöver inte detta vara negativt – åtminstone inte så länge det mest är ett plagiat.

Till att böra med finns det inte några gudomliga idéer som inte på något vis är inspirerade av andras tidigare verk eller gärningar. Detta gäller oavsett om man skapar bilder, musik eller någon annan typ av kreativt skapande. Alla utveckling bygger på tidigare intryck. Jag har svårt att inte skratta när konstnärer eller reklambyråfolk påstår att de inte tittar på vad andra gör och att de inte skulle vara influerade av andra.

Som ni sett av tidigare inlägg så är jag just nu lärare på en fotokurs vid Dalarnas Högskola. Studenterna har bland annat fått en uppgift som gick ut på att “härma en konstnär”. De skulle göra en bild på temat “tro, hop, kärlek” och de skulle skapa bilden i den fotografiska stil, teknik och uttryckssätt som tror att den valda konstnären skulle ha använt. Egentligen en klassisk uppgift som förekommer i någon tappning på många konstskolor. Man lär sig mycket på att se hur andra arbetar.

Just parafrasen är en intressant form av konstform – om man nu kan kalla det för en form. Just därför att den innehåller ingredienser av just parodi och plagiat. Den stora biten ärm ju hur mycket av sitt eget skapande som man kryddar det med. En av konstnärerna som mina studenter fick välja var Cindy Sherman som bland annat gjort en hel serie med sina egna versioner av historiska porträtt – fast som oftast med hennes bilder så är det hon själv som är modellen. En helt underbar bildserie.

Just reklammakare verkar ofta ha svårt för att erkänna sina influenser, kanske för att de är rädda för att kunden ska tycka att deras arbete då skulle vara mindre värt. Det här är ju bakvänt, det borde vara konstnärerna som var rädda för detta. För reklambyråns kund är det ju egentligen inte viktigt att reklamen är unik – det viktiga är att den säljer kundens produkt. Det är detta som är syftet med reklamen.

Nu till reklamfilmen från Ravishing Mad. Jag satt och skummade igenom pressmeddelanden när jag hittade deras video som är den första i en planerad serie videobaserade parafraser av kända bilder. Så här skriver de om den: “Modevideor i lågbudgettappning är bara en i raden av samarbeten som svenska modemärket RM nu har inlett med nya musiker, fotografer och konstnärer. Delar av mode och musikindustrins välpolerade och sexualiserade yta ifrågasätts och arbetet och historien bakom varje foto utgör handlingen i filmerna. Samarbetet är ett sätt att sudda ut gränserna mellan kreativa uttrycksformer.” Jag kollade igenom den första filmen som gör en parafras på Annie Leibovitz foto från 1980 på John Lennon och Yoko Ono. Jag tycker detta är en jättekul idé till en kampanj. Varför uppfinna hjulet. Det som jag gillar är just att man öppet erkänner att det inte är en unik ide.

Kommer det att sälja mer kläder? Jag är inte rätt person att bedöma det, jag är nog inte målgruppen för deras kollektion. Det fick åtminstone mig att reagera över deras existens – vilket bara det är ett viktigt delmål inom marknadsföring.

, , , , , , Hide

Apr/10

5

En dag och en annandag

Påskdagen och annandag påsk blev det inte lika mycket fotograferat. Idag missade jag flera bra fotochanser, jag var lite långsam eller tvekade för länge. Men jag känner mig nöjd med helgens bilder. Detta har inte varit en fotoresa utan fotograferandet har varit sekundärt. Just därför har det passat extra bra att köra “enkelt och med låg vikt”. Begränsningen i att bara använda ett fast objektiv blir en frihet. Några av dessa bilder kanske skulle varit bättre i färg, men även här ger begränsningen en frihet.

Guidad tur på Halwylska palatset

Grevinnan Halwyl sparade på allt - och då menar jag allt

Vinkällare - inklusive obligatoriskt damm. Ska inte flaskor ligga?

Guideningen var riktigt bra, de får bonuspoäng för den tidsenliga klädseln och personliga guidestil.

Livets centralpunkt?

Målmedveten

Detta är inte Halwylska...

Bröllopspresent?

Växthus?

Gågata

För dig som vill prova samma sätt att fotografera. Jag har ställt in kameran på att ta RAW + JEPG. Kameran har varit inställt på svartvitt, men det påverkar bara JPEG-filen. Råfilen är ändå i färg och full upplösning. Genom att se en svartvit bild i kameran (efter exponering) blir det lättare att tänka svartvitt. Råfilen gör att jag kan “kopiera” en bra svarvit bild med hjälp av kurvor och färgfilter. Jag har dock inte lagt ner så mycket tid på bildbehandlingen. Jag har bara använt Adobe Bridge och CameraRAW. Däremot har jag dragit nytta av färgfiltren i CameraRAW för att få bättre kontrast och teckning i vissa partier – det motsvarar att arbeta med färgade filter vid riktigt svartvitt foto.

Alla bilder är fotograferade på frihand i befintligt ljus med en Nikon D90 och en Nikon 35 mm F2.0. Detta just för att hålla det enkelt, snabbjobbat och med låg vikt. Jag fokuserar oftast manuellt. När det gäller exponering så vill jag ha kontroll på skärpedjupet, därför använder jag exponeringsläge A (tidsautomatik, kallas för Av på Canon).

, Hide

Apr/10

3

Soligt Stockholm

Fortsätter med mitt “back to basic tema”. Här är bilderna från påskafton. En solig dag då vi umgicks med superhjältar, hungriga taxar och alla andra som njöt av den första vårvärmen.

Likt mullvadar stiger vi upp ur underjorden för att möta vårsolen.

På trottoarerna njuter ung som...

...gammal av solen.

Efter en vinter med trötta sura miner...

...kommer en superhjälten Kicken Andersson till undsättning för att öppna våra sinnen.

Solen sprider glädje hos alla.

En perfekt dag dag för handarbete

Fröken Smila är hungrig

Diskriminering, varför serveras inte hundar på detta etablissemang.

Musikanterna har krupit ur vinteridet och erbjuder sina sånger mot en korna eller två.

Fanclub

Kicken Andersson håller ordning på turisterna.

Pia njuter av att kunna hänga på uteserveringen ända till midnatt.

, Hide

Apr/10

2

Back to basic

Förr brukade jag alltid ha en kamera på axeln. Den var med mig överallt och jag fotograferade människorna i min omgivning. Dels mina vänner, men också en hel del bilder av folk som jag träffade på i olika sammanhang. Jag stoppade helt oblygt folk på stan för att fotografera dem. Enkla snabba svartvita bilder. Oftast använde jag ett ljusstarkt normalobjektiv och befintligt ljus. Jag gjorde enkla kopior i 18×24 format som jag sen bar med mig och delade ut. Nu för tiden blir det ganska lite eget fotograferande, framförallt har jag tappat det enkla fotograferandet. Och jag saknar det!

Över påsken har jag och Mia har åkt till Stockholm för att besöka Linda. I ett försök att hitta tillbaks till mitt enkla vardagsplåtande bestämde jag mig för att under helgen försöka hitta tillbaks till denna enkla fotostil. Här är smakprov på dagens bilder, 35 mm fast glugg, svartvit och väldigt enkel bildbehandling…

Stockholm100402_BUS4450

Mia och Linda kollar in utställningen KARS av DAWID på Galleri Kontrast

Stockholm100402_BUS4481

The Thing

Stockholm100402_BUS4454

Vår värd Linda

Stockholm100402_BUS4458

Mia ser ljuset

En cool snubbe som jag mötte på Söder.

Stockholm100402_BUS4469

Tyckte det så så mysigt ut när de satt i fönstret och fikade.

Det var fullt på uteserveringarna

Uteserveringarna var välfylda

Pelikan

Inne på Pelikanen var det lugnt, kyparen hade gott om tid att undehålla gästerna.

Stockholm100402_BUS4490

Hammarbyhamnen

Stockholm100402_BUS4492

Var ska man pissa nu då?

Stockholm100402_BUS4478

Jag

, Hide

Bilannons på blocketSenare i vår ska jag köra en kurs för annonssäljare (19:e maj) där jag bland annat ska visa på bildens roll i annonsen. Så nu ska jag hitta lite bra och dåliga exempel. Här är ett som jag hittade (tack till Johan Widen för tipset).

Frågan är – skulle en bild som visade bilen ge ett högre pris för bilen?

För er som är intresserade av kursen “Bild- och fotokurs för annonsmedarbetare” så ska ni kontakta MedieUtbildarna

No tags Hide

Sitter och letar bra material om marknadsföring och försäljning som är relevant för fotografer. Ett besök på ted.com är alltid inspirerande.

Som fotograf är det ju sällan en massmarknad som man riktar sig till. Seth Godin pratar om hur den typ av marknadsföring som större företag använt i 50 år (massmarknadsföring) nu inte längre fungerar lika bra. Nu handlar det om att nå “early adopters”.

En annan viktigt sak att komma ihåg är att kunder är olika. De har olika smak och olika behov. De är också olika priskänsliga. Nästa tips handlar om vad man kan lära sig hur marknadsstudier om pastasås.

Jag letar efter fler spännande historier om marknadsföring och prissättning som jag kan använda när jaga pratar om “att sälja bilder”, tips är välkomna.

Hide

Den här våren är jag lärare på en ny fotokurs på Högskolan Dalarna. I förra veckan hade jag två heldagar i Borlänge med föreläsningar om bildkommunikation, fotografi och ljus. Studenterna var otroligt engagerade och det blev många bra diskussioner kring bilder. Allt från bilden av olika kulturer till hur vi tolkar riktningar hos linjer.

Det som är speciellt med just den här kursen är att den är en del i programmet Grafisk Teknik. Men det som är konstigt är att det inte varit obligatoriskt innan – hur har man kunnat bli grafisk ingenjör utan att lära sig fotografi och bildanalys? Känns som en tradition från Gutenbergs tid där tryck bara handlade om text.

Under 25 års arbete med bilder och grafisk produktion (jag började jobba heltid när jag var 16) så har jag ofta reagerat över den låga kunskapen och intresset för bilden hos de som arbetar på tryckerier och andra grafiska företag. Man pratar gärna pixlar, raster och punktsvällning. Men så fort vi börjar prata om bildens innehåll och hur den bäst ska presenteras så möts man av tomma blickar.

Jag har en lång bakgrund inom repro, det som idag kallas för pre-press. För mig har grafisk teknik och foto gått hand i hand enda sedan tidiga tonår. Men det beror på pappa och hans bakgrund. Vi hade ett litet familjeföretag som var vårt extraknäck där vi gjort annonsrepro. Mörkrummet där reprokameran stod (detta var 80-tal innan Photoshop och inDesign) användes även för att framkalla och kopiera foto. I tonåren var extraknäcket som grafiker ett sätt att finansiera min fotohobby.

Mitt första riktiga jobb var sen som kopist och reprofotograf på ett litet reproföretag – Nordstans Repro. Vi gjort allt från kataloger åt Saab till enkla blanketter och böcker. Ett kul ställe med underbara arbetskamrater, men trots att vi arbetade med bilder diskuterade vi aldrig bild. Enda gången vi pratade foto var när jag tog fram mina bilder eller när jag behövde ledigt för att göra fotojobb. Nordstans repro gick med tiden samma öde som i princip alla mindre pre-pressföretag. De finns inte kvar.

Nästa arbetsplats var också ett reproföretag – Grafia. Det var ett av de första företagen som satsade på digital  pre-press. På slutet av åttiotalet var datorer sällsynta på de flesta arbetsplatser. Här hade man en hel hall med datorer bara för att serva ett fåtal personer. Vi kunde redan då göra mycket utav de som vi gör i Photoshop idag, fast långsammare. Ett riktigt high-tech-företag. Här var det många som var fotointresserade och vi pratade en hel del bild. Grafia är ett undantag i branschen – de finns nämligen kvar! Idag har de flera fotostudios och har god lönsamhet. Till stor del är det samma personal som på 80-talet. Men personalen har med tiden utvecklats till nya arbetsuppgifter – men allt handlar om bild.

Så med detta i ryggens känns det otroligt kul att få diskutera bildspråk, komposition och ljus med nästa generation i branschen. Och en sak är säker – det är ingen brist på intresse – hungrigare stunder får man leta efter…

(PS – bara för att illustrera hur “tråkigt” det är utan bild så blir det ingen bild till denna text DS)

No tags Hide

« Previous Entries

Next Page »

Find it!

Theme Design by devolux.org