Den här våren är jag lärare på en ny fotokurs på Högskolan Dalarna. I förra veckan hade jag två heldagar i Borlänge med föreläsningar om bildkommunikation, fotografi och ljus. Studenterna var otroligt engagerade och det blev många bra diskussioner kring bilder. Allt från bilden av olika kulturer till hur vi tolkar riktningar hos linjer.

Det som är speciellt med just den här kursen är att den är en del i programmet Grafisk Teknik. Men det som är konstigt är att det inte varit obligatoriskt innan – hur har man kunnat bli grafisk ingenjör utan att lära sig fotografi och bildanalys? Känns som en tradition från Gutenbergs tid där tryck bara handlade om text.

Under 25 års arbete med bilder och grafisk produktion (jag började jobba heltid när jag var 16) så har jag ofta reagerat över den låga kunskapen och intresset för bilden hos de som arbetar på tryckerier och andra grafiska företag. Man pratar gärna pixlar, raster och punktsvällning. Men så fort vi börjar prata om bildens innehåll och hur den bäst ska presenteras så möts man av tomma blickar.

Jag har en lång bakgrund inom repro, det som idag kallas för pre-press. För mig har grafisk teknik och foto gått hand i hand enda sedan tidiga tonår. Men det beror på pappa och hans bakgrund. Vi hade ett litet familjeföretag som var vårt extraknäck där vi gjort annonsrepro. Mörkrummet där reprokameran stod (detta var 80-tal innan Photoshop och inDesign) användes även för att framkalla och kopiera foto. I tonåren var extraknäcket som grafiker ett sätt att finansiera min fotohobby.

Mitt första riktiga jobb var sen som kopist och reprofotograf på ett litet reproföretag – Nordstans Repro. Vi gjort allt från kataloger åt Saab till enkla blanketter och böcker. Ett kul ställe med underbara arbetskamrater, men trots att vi arbetade med bilder diskuterade vi aldrig bild. Enda gången vi pratade foto var när jag tog fram mina bilder eller när jag behövde ledigt för att göra fotojobb. Nordstans repro gick med tiden samma öde som i princip alla mindre pre-pressföretag. De finns inte kvar.

Nästa arbetsplats var också ett reproföretag – Grafia. Det var ett av de första företagen som satsade på digital  pre-press. På slutet av åttiotalet var datorer sällsynta på de flesta arbetsplatser. Här hade man en hel hall med datorer bara för att serva ett fåtal personer. Vi kunde redan då göra mycket utav de som vi gör i Photoshop idag, fast långsammare. Ett riktigt high-tech-företag. Här var det många som var fotointresserade och vi pratade en hel del bild. Grafia är ett undantag i branschen – de finns nämligen kvar! Idag har de flera fotostudios och har god lönsamhet. Till stor del är det samma personal som på 80-talet. Men personalen har med tiden utvecklats till nya arbetsuppgifter – men allt handlar om bild.

Så med detta i ryggens känns det otroligt kul att få diskutera bildspråk, komposition och ljus med nästa generation i branschen. Och en sak är säker – det är ingen brist på intresse – hungrigare stunder får man leta efter…

(PS – bara för att illustrera hur “tråkigt” det är utan bild så blir det ingen bild till denna text DS)

No tags