Den här våren är jag lärare på en ny fotokurs på Högskolan Dalarna. I förra veckan hade jag två heldagar i Borlänge med föreläsningar om bildkommunikation, fotografi och ljus. Studenterna var otroligt engagerade och det blev många bra diskussioner kring bilder. Allt från bilden av olika kulturer till hur vi tolkar riktningar hos linjer.

Det som är speciellt med just den här kursen är att den är en del i programmet Grafisk Teknik. Men det som är konstigt är att det inte varit obligatoriskt innan – hur har man kunnat bli grafisk ingenjör utan att lära sig fotografi och bildanalys? Känns som en tradition från Gutenbergs tid där tryck bara handlade om text.

Under 25 års arbete med bilder och grafisk produktion (jag började jobba heltid när jag var 16) så har jag ofta reagerat över den låga kunskapen och intresset för bilden hos de som arbetar på tryckerier och andra grafiska företag. Man pratar gärna pixlar, raster och punktsvällning. Men så fort vi börjar prata om bildens innehåll och hur den bäst ska presenteras så möts man av tomma blickar.

Jag har en lång bakgrund inom repro, det som idag kallas för pre-press. För mig har grafisk teknik och foto gått hand i hand enda sedan tidiga tonår. Men det beror på pappa och hans bakgrund. Vi hade ett litet familjeföretag som var vårt extraknäck där vi gjort annonsrepro. Mörkrummet där reprokameran stod (detta var 80-tal innan Photoshop och inDesign) användes även för att framkalla och kopiera foto. I tonåren var extraknäcket som grafiker ett sätt att finansiera min fotohobby.

Mitt första riktiga jobb var sen som kopist och reprofotograf på ett litet reproföretag – Nordstans Repro. Vi gjort allt från kataloger åt Saab till enkla blanketter och böcker. Ett kul ställe med underbara arbetskamrater, men trots att vi arbetade med bilder diskuterade vi aldrig bild. Enda gången vi pratade foto var när jag tog fram mina bilder eller när jag behövde ledigt för att göra fotojobb. Nordstans repro gick med tiden samma öde som i princip alla mindre pre-pressföretag. De finns inte kvar.

Nästa arbetsplats var också ett reproföretag – Grafia. Det var ett av de första företagen som satsade på digital  pre-press. På slutet av åttiotalet var datorer sällsynta på de flesta arbetsplatser. Här hade man en hel hall med datorer bara för att serva ett fåtal personer. Vi kunde redan då göra mycket utav de som vi gör i Photoshop idag, fast långsammare. Ett riktigt high-tech-företag. Här var det många som var fotointresserade och vi pratade en hel del bild. Grafia är ett undantag i branschen – de finns nämligen kvar! Idag har de flera fotostudios och har god lönsamhet. Till stor del är det samma personal som på 80-talet. Men personalen har med tiden utvecklats till nya arbetsuppgifter – men allt handlar om bild.

Så med detta i ryggens känns det otroligt kul att få diskutera bildspråk, komposition och ljus med nästa generation i branschen. Och en sak är säker – det är ingen brist på intresse – hungrigare stunder får man leta efter…

(PS – bara för att illustrera hur “tråkigt” det är utan bild så blir det ingen bild till denna text DS)

No tags Hide

När jag kom fram till Norges Varumässa så gick jag in i första bästa ingång utan att läsa på skyltarna. I entrén stod det en skyl ”Speakers” så jag gick dit och anmälde mig. Den vänliga tjejen bakom disken letade igenom alla namnbrickor men kunde inte hitta min bricka. Hon sa att de nog måste ha missat att skriva ut den och bad om mitt visitkort. Efter några minuter kommer hon med namnbricka och lunchbiljetter. Middagsbiljetterna var tillfälligt slut men om jag kom tillbaks senare så skulle jag få den så att jag kunde delta i middagen ihop med de andra föreläsarna. Hon bad mig gå till deras ”Speaker room” för att lägga in bagage och hämta headset.

Jag var otroligt imponerad över servicen och tänkte att man nog skulle försöka få mer jobb i Norge, för sån här service brukar det inta vara på svenska mässor. På vägen mot Speaker Room passerar jag Statoils monter och tänker att det är lite udda att de ställer ut på en grafisk mässa, men det är klart att tryckerier behöver ju energi också. Väl inne i Speaker Room fråga en av ljudteknikerna vilken scen jag ska vara på. – Jag vet inte, men mitt första seminarium är vid 12. Teknikern svarar – Jaha du är hans som ska prata om Vindkraft då!? Då inser jag att jag är på fel mässa…

… Kanske borde byta bransch – Förnyelsebar energi verkar vara ett hett ämne.

Grafiske Dager var i andra ändan av mässan. Väl där blev jag också väl mottagen – fast jag fick printa min egen namnlapp

Mässan var välbesökt och det var nästan fullsatt på alla mina seminarier. Jag pratade om effektiv fotoproduktion samt hur man får bästa kvalitet på bilder när de ska användas i många olika medier. För er som var där har jag lagt lite länkar i botten.

På årets mässa så var det ganska lite tryckpressar, det som visades var främst olika typer av efterbehandlingsmaskiner. Det var gott om besökare och det stor mycket folk och pratade i montrarna. Så mässan verkade varit lyckad.

Föredrag med Andre Tribute

Andrew Tribute var här och talade om grafiska branschens framtid. Att de tryckerier som tjänar pengar är de som är duktiga på att extra sälja tjänster, de som bara är tryckerier får allt svårare. Det tryckeri som växer snabbats i USA har specialiserat sig på att producera manualer och handböcker. Ett stor kundsegment var personalavdelningar. Hela beställningsprocessen sker via nätet och de är extremt automatiserade. I Europa är en av de som växer med Vista Print som producerar standardiserade affärstrycksaker som broschyrer, visitkort mm.

Han pratade också om e-readers. Digitala läsplattor för att läsa böcker och tidningar. Till skillnad från vanliga datorer drar de bara ström när skärmen uppdateras och de har hög kontrast. De behöver bara ladda en gång i veckan och kan laddas med hundratals böcker. Han förutspådde att detta kommer att bli stort i skolor och kommer revolutionera läromedelsbranschen. Istället för att köpa en klassuppsättning böcker kommer skolorna teckna abonnemangsavtal . Eleverna har alltid tillgång till den senaste utgåvan och förlagen slipper lagerhålla böcker. Jag tror han har rätt, men min första tanka var att modellen för hur vi säljer bilder till läroböcker inte är anpassad för detta. Den baserar sig på en viss tryckt upplaga. Något för BLF och fotografer att tänka på inför framtiden .

Länkar

Checklistan för digital bild
Föreläsningsanteckningar från föredragen Effektiv fotoproduksjon samt Fra foto til skjerm og trykk med best kvalitet

AGI, seminarium Hide

Många av Epsons bläckstråleskrivare, så som t.ex. min gamla Stylus Photo 2100 kan skriva direkt på CD-R och DVD-R skrivor. Till skrivare följer det med ett speciellt program kallat printCD, men det är ett ganska primitivt och tafligt program. Framförallt om man är van vid InDesign eller Quark. Det som är lite extra kinkigt med att printa på CD/DVD är ju att trycket måsta hamna centrerat på på en rund yta. De valbara pappersformaten ger ingen större hjälp.

Efter en hel del letande hittade jag ett dokument som jag bra ledtrådar. Detta är en en guide till utvecklare som vill ha med stöd i programvaran för att kunna printa CD/DVD. Där står att man ska använda A4-format samt var på arket som skivans centrum ligger. Här hittar du guide för att göra egna mallar för CD/DVD-printing.

Det verkar dock vara viktigt att se till så det inte finns något utanfär skivans skrivbara yta, för printern skriver glatt utanför skiva vilket smetar ner hållaren

cd, CD-R, dvd, DVD-R, Epson, utskrift Hide

I helgen var jag på fotomässan i Jönköping. Jag stod i BLF:s monter och informerade om priser, upphovsrätt och leveransvillkor. Varje gång jag är med på liknande evenemang så slås jag över hur krångligt många upplever att är att sälja eller köpa fotografi. Upphovsrätt är ju ett ämne som till och med många jurister tycker är väldigt svårt. Att sätta rätt pris är en konst oavsett vilken vara eller tjänst det gäller. Känns dock som om många glömmer det viktigaste när det gäller att göra affärer. En bra affär är när både säljare och köpare är nöjda. En nöjd kund kommer tillbaka och handlar mer. De glömmer att försöka förhandla med kunden tills båda är nöjda. Fokusera inte så mycket på priset utan titta på hela affären. Tyvärr är det även många som får sina bilder stulna – jättetråkigt. Det värsta är dock att många verkar oroa sig så mycket för detta att de tappar fokus på att sälja till de som vill betala för sig.

Jag höll även ett föredrag med titeln Att sälja bild. Det blev fullsatt båda dagarna – jättekul för mig – inte lika kul för alla som fick sitta på golvet eller inte lyckades att tränga sig in. Johan Främst var vänlig nog att filma hela föredraget – så därför kan nu ni som missade det se det här istället.

Hoppas få tillfälle att köra fler liknande seminarier – är alltid kul att prata för en entusiastisk publik.

[blip.tv ?posts_id=818785&dest=-1]

En kort säljkurs för fotografer. Ulrik Södergren ger konkreta tips till dig som vill bli bättre på att sälja bilder. Föredraget riktar sig både till dig som är professionell fotograf såväl som du som vill tjäna extra pengar på dina bilder. Ulrik pratar om prissättning, upphovsrätt och olika modeller för att sälja bild.

Seminariet arrangerades av BLF och hölls på Elmia Foto och Video 2008.

Längd: 46 minuter
Foto och ljud: Johan Främst / Fotograf Johan Främst
Redigering och produktion: Ulrik Södergren / DigitalFotografen AB
Alla stillbilder är fotograferade av Ulrik Södergren, modell på flertalet bilder Ingrid Kullberg-Bendz.

© 2008 DigitalFotografe

elmia, seminarium Hide

– så kan en teckning vara explosivare än en granat och ett fotografi som en atombomb.

Hittade ett gammat inlägg som aldrig blivit publicerat – men apropå debatter kring utställningar så är det lika bra att lägga ut det oxå…

Jag tycker att Lars Vilks har rätt att både ställa ut och publicera sina bilder av Mohammed som rondellhund. Yttrandefrihet och tryckfrihet är två av demokratins grundbultar. Det känns otroligt frustrerande att en majoritet av våra folkvalda riksdagsmän och kvinnor kan tänka sig att begränsa våra demokratiska rättigheter. När det gäller publiceringen av de danska Mohammed-teckningarna så tykcer jag att det åtminstone var rätt att göra den första publiceringen. Men jag är tveksam till om det var nödvändigt att alla de andra tidningarna skulle följa efter – bara för att visa att de min sann oxå vågade. Varför hälla bensin på en brasa som redan brinner. Om man redan nått målet att få igång en debatt så blir ju i regel inte debatten bättre bara för att man mal på med samma argument.

Problemet med Lars Vilks teckning – åtminstone i mina ögon – är att det enda den tillför är tändvätska på den brasa som nu äntligen hade börjat falna. Jag vet inte om detta var hans syfte – jag har åtminstone inte uppfattat något annat budskap.

The pen is mightier than the sword [Edward Bulwer-Lytton] – är ett klassiskt ordspråk, ofta citerad i texter som syftar till att en debattörs text kan ha mycket större makt och inflytande än våld. I många fall är det nog oxå sant.

Men om man vill ha riktig sprängkraft i sitt budskap ska man använda en bild. En bild går rakt in i hjärtat på ett annat sätt en en text. Jag misstänker att det har att göra med att den kan tala till primitivare delar av vår hjärna. Människan kunde ju rita långt innan vi uppfann skriftspråket. Sett har vi ju gjort långt innan vi kunde tala. En bra bild har större trovärdighet än en text. Det är ju enklare att ljuga i text än i bild.

Med jämna mellanrum kommer det ut böcker eller artiklar om bilder som förändrade historien. Vem kommer inte ihåg Eddie Adams bild från Vietnamkriget där en polischef kallblodigt avrättar en krigsfånge på en öppen gata. Eller Stuart Franklins bild av en ensam man som ställer sig framför en kolonn med stridsvagnar på Himmelska Fridens torg.

lars vilks, rondellhund Hide

Sent ska syndaren vakna – idag var det sista dagen för utställningen med Andres Serranos bilder “a history of sex” på Alingsås konsthall. Jag har sett en del av hans bilder tidigare i tidningar och på nätet. Men det är ju inte samma som att se dem i form av snygga prints i stort format. Så idag åkte jag upp till Alingsås för att se dem. Nu är jag ju i Alingsås ganska ofta (har min studio där), men det blir sällan som jag besöker konsthallen. Anledningen till detta är att de har otroligt snåla öppettider.

Det känns lite som om alla redan har skrivit om denna utställning, så det är lite sent att blogga om den. Diskuterade den med mina föräldrar som inte hade sett den. Jag gillade bilderna. De är väl genomföra och om målet med dem är att skapa debatt så har han ju verkligen lyckats. Det syns att han är inspirerad av de stora renässansmålarna, och han är en tekniskt duktig fotograf.

Jag har ju en gång i tiden bott i Alinsgsås. En av anledningarna till att jag som tonåring gärna vill flytta därifrån (och också gjorde) var att den lilla söta staden kändes inskränkt. Debatten kring utställningen visar att en hel del av denna inskränkthet finns kvar 20 år senare. Att KD är ett parti med ständig moralpanik är väl inget nytt.

Jag tycker det är kul att man vågat ta in denna utställning. Ska bli spännande att se hur mycket debatt det blir om nästa utställare – Pål Holländer. Många anklagar Andres Serrano för att bara vara sensationslysten och mediakåt. Pål Holländer brukar ju vara den som i vanliga fall brukar associeras med just de epiteten.

Som sagt – det finns mycket åsikter kring denna utställning, varav många nog bör fundera igenom varför sex är mera tabubelagt än krig, våld och annat elände. Jag får grattulera Pontus Hammarén till besöksrekordet.

Fotografen Silja verkar mest vara avundsjuk - men hon visar gärna bara bröst själv

Alinsgsås tidning är fylld av debatt
Detsamma gäller SvD, GP och Aftonbladet

Om Anders Serrano: Fotografen Andres Serrano är född 1950 i Brooklyn, New York. Han fick ett rejält genombrott i med uppmärksamheten kring hans bild “Piss Christ. Han utforskar ämnen som rör religion och utanförskap.

Här finns en videointervju med Andres Serrano

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Q1JcB-mCvtE]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=S3O3kZGh0MU]

No tags Hide

Med Photoshop blir det otroligt enkelt att göra en av de klassiska lekarna med symetrier. Dessa spegelbilder skapar nya fascinerande figurer och landskap. I senaste Wired är det en artikel om japanen Kazuhiko Kawahra aka Palla som har gett ut en bok med Esherinspirerade bilder där han lekt med olika symetrier, främst med stadsmotiv. Det hela började tydligen som en kreativ lek som han publicerade på sin blog. Ivrigt påhejad av besökarna växte projektet vidare. Du hittar hans bilder sam en intressant liten tutorial om geometri på www.pallalink.net

Här är ett exempel på en av mina egna lekar med symetrier som jag gjort. Denna bild från Norra Älvstranden i Göteborg prinatde jag som en 1.8 x 0.6 meter stor bild som jag länge hade i entrén på kontoret. Många besökare stod länge och funderade på var den var fotograferade, det tog lång tid innan de genomskådade att den är ett samma bild speglad kring mitten.

Hmm – insåg att det var hög tid att ta tag i bloggandet och byta bilden i sidhuvudet. Så det fick bli en annan lek med repetitioner och symetrier.

No tags Hide

Jag ska erkänna – jag är värdelös på att göra egna julkort. Jag har försökt åtskilliga gånger, men fastnar i regel i en enorm kreativ ångest. Att köpa färdiga julkort med någon annans bild är ju inte att tänka på – som fotograf måste man ju visa att man kan själv. Detta har slutat på olika sätt varje år, men resultatet kan delas in i två fack: Inget julkort alls (det vanligaste), eller en otroligt krystad bild där en (för stunden) lysande idé har slutat i en katastrofal bild.

Vissa år har det blivit värre än vanligt… År 2004 slutade det i ond bråd tomtedöd. Jag hade köpt en stor låda med skumtomtar. Av dessa hade jag tänkt skapa en bild med massor av marscherande tomtar på väg för att göra världen lycklig. Fast hur ofta har ni hört om några marscherande personer som lyckats bringa världen lycka? Hur goda ambitioner de än må ha så slutar just marscher i kaos, elände och allt för ofta ond bråd död. Så även denna gång. Att få skumtomtar att stå i snygga led var nämligen inte det lättaste. Jag provade med fästkuddar, att spetsa tomtarna på nålar, smältlim – men skumtomtar är helt enkelt inte skapade för att stå prydligt i raka led. Efter bara några sekunder så kroknar de och faller huller om buller. Det liknade snabbt ett slagfält eller en massgrav av tomtar. Min kreativa idé hade slutat i en veritabel tomtemassaker!

Jag tror de flesta inom kreativa arbeten känner igen sig i detta. Så fort effekten och kravet på unicitet sätts framför bildens viktigaste funktion – budskapet – faller det oftast på eget grepp. Egentligen helt i onödan. Prioritera budskapet och krångla inte till det mer än nödvändigt. Vad vill du sända för julbudskap? Själv vill jag sända värme, kärlek, men framförallt – tid för nära och kära.

För julfridens skull har jag detta år avstått från att göra en egen julbild. Med detta vill jag önska dig en riktigt mysig jul. En jul fri från hets, stress och döda tomtar.

God jul & Gott Nytt År

No tags Hide

I stort sett alla digitalkameror inklusive kameror i mobiltelefoner lagrar information om hur bilden är tagen – så kallad EXIF metadata. Det innehåller information om exponeringstid, objektiv och när bilden togs. Hur mycket data som lagras varierar mellan olika kameramodeller. Många kamerafabrikanter bäddar även in privat extrainformation utöver det som ingår i standarden.

För det mesta är EXIF informationen nyttig. Den användas av fotolaboratorier och bildbehandlingsprogram för att veta hur bilden kan förbättras. Om du kopplar en fotoskrivare direkt till kameran (via PictBridge) använder skrivaren EXIF-data för att förbättra bilden. EXIF-informationen är också en guldgruva för den som vill bli en bättre fotograf – det går ju i efterhand att se hur bilden togs.

Men ibland kan denna information lämna obehagliga spår om ditt privatliv eller eventuella brott. Några dagar innan Harry Potterboken skulle släppas dök det upp bilder med hela bokens innehåll (Harry Potter and the Leaked Pages – Times 18:e juli 2007). Någon hade fotograferat av varenda sida och publicerat bilderna på Pirate bay. Vad fotografen inte tänkte på var att dessa jpeg-filer innehåll kamerans fabrik, modell och serienummer (Digital DNA could finger Harry Potter leaker – Times online 19:e juli 2007). Så det gör att det i teorin möjligt att binda den aktuella personen vid brottet. Normalt registrerar inte Canon vem som köpt en viss kamera. Men i samband med service lagras vem som äger den aktuella kamera, det kan även ske om ägaren väljer att registrera sin kamera. Om man som ägare till en Nikon kamera vill komma åt uppdateringar måste man t.ex. först registrera sin kamera hos dem. Men enligt en intervju som Amateur Photographer gjort med Vic Solomon på Canon UK så lämnar de inte ut vem som äger en specifik kamera, det är mot deras policy.

Du kan läsa en lång diskussion om på Dpreview om den aktuella kamerans EXIF-data

EXIF-data innehåller även en tumnagel av bilden. Om ändrar bilden med Photoshop eller liknande är det inte säkert att tumnagelbilden uppdateras – den kan fortfarande visa ursprungsbilden. Så om du beskär bort en del av bilden något som inte ska synas så kan det fortfarande finnas spår av detta i bilden. Detta fick tv-reporten Cat Schwartz alias Hitechmommy erfara. Hon hade publicerad hårt beskurna bilder av sig själv på sin blogg. Någon nyfiken upptäckte dock att den ursprungliga bilden var betydligt mer spännande – det var nakenbilder av fröken Schwartz. Det faktum att Cat Schwartz var något av en ikon bland många datanördar – hon var tidigare teknikreporter på TechTV – gjorde att nyheten spred sig snabbt. Du kan läsa mer på AllYourTV

Nu kanske du undrar hur man gör om man vill bli av med EXIF-informationen. Det är enkelt – det räcker med att använda Photoshops spara för webb kommando. Men samtidigt vill jag påpeka att du normalt bör låta denna information vara kvar. Den är som sagt för det mesta till mer nytta en skada.

No tags Hide

Workflows are becoming more digital. Digital cameras capture and upload straight into the production process. We use the same file for several outputs; print, web, CD, handheld, wireless, eBook, RSS, video. In this flow metadata is a core part. ”If you can’t describe it, you can’t control it”.

Gunar talks a lot about how XMP (extensive Metadata Platform) works, how it can contain metadata from a mix of standards, how it can be extended. By padding the image file with empty space after the XMP-packet you make it possible for other applications to edit XMP-data without fully understanding the file format. The XMP format is licensed under the BSD open source like license. Several standards make use of or build upon XMP (IPTC, DNG, DISC, PLUS, DIM2, AdsML, PDF/A).

It is fairly easy to build and install custom metadata panels for Adobe Photoshop and Bridge. Bridge can also be extended with Flash panels. Those can have a nice GUI and can via scripting use FTP or HTTP services to send images.
Notes from the first Photo Metadata Conference. This conference was held in Florence, Italy june 7, 2007. It was organized by Cepic, IPTC and IFRA. These are my private notes published to give you some idea of what was discussed. I will later write some articles from the conference and publish those on BLF.se and DigitalFotografen.se, but probably only in Swedish. If there are any demand I might make a short translated version in English. You can find presentations and more information at phmdc.org and cepic.org .

No tags Hide