Apropå en reklamfilm för modemärket Ravishing Mad. Var går gränsen mellan att göra en parfras, ett plagiat eller en parodi? Ja även om var och en av dessa termer har en tydlig definition enligt uppslagsboken så innehåller många bilder medvetet eller omedvetet några procent av varje. Nu behöver inte detta vara negativt – åtminstone inte så länge det mest är ett plagiat.

Till att böra med finns det inte några gudomliga idéer som inte på något vis är inspirerade av andras tidigare verk eller gärningar. Detta gäller oavsett om man skapar bilder, musik eller någon annan typ av kreativt skapande. Alla utveckling bygger på tidigare intryck. Jag har svårt att inte skratta när konstnärer eller reklambyråfolk påstår att de inte tittar på vad andra gör och att de inte skulle vara influerade av andra.

Som ni sett av tidigare inlägg så är jag just nu lärare på en fotokurs vid Dalarnas Högskola. Studenterna har bland annat fått en uppgift som gick ut på att “härma en konstnär”. De skulle göra en bild på temat “tro, hop, kärlek” och de skulle skapa bilden i den fotografiska stil, teknik och uttryckssätt som tror att den valda konstnären skulle ha använt. Egentligen en klassisk uppgift som förekommer i någon tappning på många konstskolor. Man lär sig mycket på att se hur andra arbetar.

Just parafrasen är en intressant form av konstform – om man nu kan kalla det för en form. Just därför att den innehåller ingredienser av just parodi och plagiat. Den stora biten ärm ju hur mycket av sitt eget skapande som man kryddar det med. En av konstnärerna som mina studenter fick välja var Cindy Sherman som bland annat gjort en hel serie med sina egna versioner av historiska porträtt – fast som oftast med hennes bilder så är det hon själv som är modellen. En helt underbar bildserie.

Just reklammakare verkar ofta ha svårt för att erkänna sina influenser, kanske för att de är rädda för att kunden ska tycka att deras arbete då skulle vara mindre värt. Det här är ju bakvänt, det borde vara konstnärerna som var rädda för detta. För reklambyråns kund är det ju egentligen inte viktigt att reklamen är unik – det viktiga är att den säljer kundens produkt. Det är detta som är syftet med reklamen.

Nu till reklamfilmen från Ravishing Mad. Jag satt och skummade igenom pressmeddelanden när jag hittade deras video som är den första i en planerad serie videobaserade parafraser av kända bilder. Så här skriver de om den: “Modevideor i lågbudgettappning är bara en i raden av samarbeten som svenska modemärket RM nu har inlett med nya musiker, fotografer och konstnärer. Delar av mode och musikindustrins välpolerade och sexualiserade yta ifrågasätts och arbetet och historien bakom varje foto utgör handlingen i filmerna. Samarbetet är ett sätt att sudda ut gränserna mellan kreativa uttrycksformer.” Jag kollade igenom den första filmen som gör en parafras på Annie Leibovitz foto från 1980 på John Lennon och Yoko Ono. Jag tycker detta är en jättekul idé till en kampanj. Varför uppfinna hjulet. Det som jag gillar är just att man öppet erkänner att det inte är en unik ide.

Kommer det att sälja mer kläder? Jag är inte rätt person att bedöma det, jag är nog inte målgruppen för deras kollektion. Det fick åtminstone mig att reagera över deras existens – vilket bara det är ett viktigt delmål inom marknadsföring.

Annie Leibovitz, John Lennon, palgiat, parafras, parodi, Ravishing Mad, Yoko Ono Hide

I helgen var jag på fotomässan i Jönköping. Jag stod i BLF:s monter och informerade om priser, upphovsrätt och leveransvillkor. Varje gång jag är med på liknande evenemang så slås jag över hur krångligt många upplever att är att sälja eller köpa fotografi. Upphovsrätt är ju ett ämne som till och med många jurister tycker är väldigt svårt. Att sätta rätt pris är en konst oavsett vilken vara eller tjänst det gäller. Känns dock som om många glömmer det viktigaste när det gäller att göra affärer. En bra affär är när både säljare och köpare är nöjda. En nöjd kund kommer tillbaka och handlar mer. De glömmer att försöka förhandla med kunden tills båda är nöjda. Fokusera inte så mycket på priset utan titta på hela affären. Tyvärr är det även många som får sina bilder stulna – jättetråkigt. Det värsta är dock att många verkar oroa sig så mycket för detta att de tappar fokus på att sälja till de som vill betala för sig.

Jag höll även ett föredrag med titeln Att sälja bild. Det blev fullsatt båda dagarna – jättekul för mig – inte lika kul för alla som fick sitta på golvet eller inte lyckades att tränga sig in. Johan Främst var vänlig nog att filma hela föredraget – så därför kan nu ni som missade det se det här istället.

Hoppas få tillfälle att köra fler liknande seminarier – är alltid kul att prata för en entusiastisk publik.

[blip.tv ?posts_id=818785&dest=-1]

En kort säljkurs för fotografer. Ulrik Södergren ger konkreta tips till dig som vill bli bättre på att sälja bilder. Föredraget riktar sig både till dig som är professionell fotograf såväl som du som vill tjäna extra pengar på dina bilder. Ulrik pratar om prissättning, upphovsrätt och olika modeller för att sälja bild.

Seminariet arrangerades av BLF och hölls på Elmia Foto och Video 2008.

Längd: 46 minuter
Foto och ljud: Johan Främst / Fotograf Johan Främst
Redigering och produktion: Ulrik Södergren / DigitalFotografen AB
Alla stillbilder är fotograferade av Ulrik Södergren, modell på flertalet bilder Ingrid Kullberg-Bendz.

© 2008 DigitalFotografe

elmia, seminarium Hide

Bloggare skriver om när hennes bild använts som förlaga till en illustration för tidningen Metro utan att fråga fotografen om lov.

Fotografen Sandra Hansson skriver i sin blogg Citronmuffins om hur illustratören Helena Schutrick använd en av Sandras bilder som förlaga för en illustration till tidningen Metro utan att fråga om lov. Illustrationen handlar om vilken typ av information som ungdomar lämnar ut på internet.

Känns tråkigt att läsa om tidningar som inte sköter sig och slarvar med upphovsrätten för bilder. Detta är inget unikt fall. Tyvärr är just de fall där bilden använd som förlaga för en teckning lite extra svårt för oss fotografer att hålla koll på. Dessutom är det ett större intrång än en vanlig bildstöld i med att här är ju bilden dessutom kraftigt förvanskat och har fått ett helt nytt budskap. I detta fall är det dessutom en bild av en person – så det finns även en tredje part som blir drabbat.

Till Sandra vill jag bara säga – stå på dig och kämpa på!

Du kan läsa mer om denna bildstöld på Sandras blogg. Läs gärna även kommentarerna – de avspeglar tydligt hur låg respekten är för upphovsrätt.

ja, här snor ni lite hur som helst ni vill. fuckasses.

rättstavingsprogram, gullet, ever heard of that? du är fan chief. skärp till dig.

ever seen this sign?

be my baby.

No tags Hide

Perez Hilton är en av de mest kända bloggarna. På hans skvallerblogg publicerar han bilder av Britney Spears och Paris Hilton utan att fråga fotograferna om lov. Ett konsortium av olika frilansfotografer (främst paparazzis) stämmer Perez Hilton för bildstöld. Han använder ständigt kändisbilder utan att fråga fotograferna om lov, än mindre betala för publiceringen.

Det är en så länge ganska lite uppmärksamhet på denna typ av bildstölder. I vissa fall kan det beror på att publiceringen ger positiv uppmärksamhet för den som tagit bilden, vilket ger ökade intäkter indirekt. Många bloggar drivs utan vinstsyfte. Men fler och fler bloggar drivs kommersiellt. Om man tjänar pengar på sin blog bör man oxå betala för sina bilder.

Om någon som driver en ideell blog frågade mig om de fick låna en av mina bilder (förutsatt att det sker INNAN den publiceras) så kan jag mycket väl bjuda på detta. Men om det är en proffsbloggare vill jag naturligtvis ha min del av kakan.

Du kan läsa mer om fallet med Perez Hilton på redherring.com

Du hittar Perez Hiltons blog på perezhilton.com

Hur gör du med bilder på din blog?

No tags Hide