Apropå en reklamfilm för modemärket Ravishing Mad. Var går gränsen mellan att göra en parfras, ett plagiat eller en parodi? Ja även om var och en av dessa termer har en tydlig definition enligt uppslagsboken så innehåller många bilder medvetet eller omedvetet några procent av varje. Nu behöver inte detta vara negativt – åtminstone inte så länge det mest är ett plagiat.

Till att böra med finns det inte några gudomliga idéer som inte på något vis är inspirerade av andras tidigare verk eller gärningar. Detta gäller oavsett om man skapar bilder, musik eller någon annan typ av kreativt skapande. Alla utveckling bygger på tidigare intryck. Jag har svårt att inte skratta när konstnärer eller reklambyråfolk påstår att de inte tittar på vad andra gör och att de inte skulle vara influerade av andra.

Som ni sett av tidigare inlägg så är jag just nu lärare på en fotokurs vid Dalarnas Högskola. Studenterna har bland annat fått en uppgift som gick ut på att “härma en konstnär”. De skulle göra en bild på temat “tro, hop, kärlek” och de skulle skapa bilden i den fotografiska stil, teknik och uttryckssätt som tror att den valda konstnären skulle ha använt. Egentligen en klassisk uppgift som förekommer i någon tappning på många konstskolor. Man lär sig mycket på att se hur andra arbetar.

Just parafrasen är en intressant form av konstform – om man nu kan kalla det för en form. Just därför att den innehåller ingredienser av just parodi och plagiat. Den stora biten ärm ju hur mycket av sitt eget skapande som man kryddar det med. En av konstnärerna som mina studenter fick välja var Cindy Sherman som bland annat gjort en hel serie med sina egna versioner av historiska porträtt – fast som oftast med hennes bilder så är det hon själv som är modellen. En helt underbar bildserie.

Just reklammakare verkar ofta ha svårt för att erkänna sina influenser, kanske för att de är rädda för att kunden ska tycka att deras arbete då skulle vara mindre värt. Det här är ju bakvänt, det borde vara konstnärerna som var rädda för detta. För reklambyråns kund är det ju egentligen inte viktigt att reklamen är unik – det viktiga är att den säljer kundens produkt. Det är detta som är syftet med reklamen.

Nu till reklamfilmen från Ravishing Mad. Jag satt och skummade igenom pressmeddelanden när jag hittade deras video som är den första i en planerad serie videobaserade parafraser av kända bilder. Så här skriver de om den: “Modevideor i lågbudgettappning är bara en i raden av samarbeten som svenska modemärket RM nu har inlett med nya musiker, fotografer och konstnärer. Delar av mode och musikindustrins välpolerade och sexualiserade yta ifrågasätts och arbetet och historien bakom varje foto utgör handlingen i filmerna. Samarbetet är ett sätt att sudda ut gränserna mellan kreativa uttrycksformer.” Jag kollade igenom den första filmen som gör en parafras på Annie Leibovitz foto från 1980 på John Lennon och Yoko Ono. Jag tycker detta är en jättekul idé till en kampanj. Varför uppfinna hjulet. Det som jag gillar är just att man öppet erkänner att det inte är en unik ide.

Kommer det att sälja mer kläder? Jag är inte rätt person att bedöma det, jag är nog inte målgruppen för deras kollektion. Det fick åtminstone mig att reagera över deras existens – vilket bara det är ett viktigt delmål inom marknadsföring.

Annie Leibovitz, John Lennon, palgiat, parafras, parodi, Ravishing Mad, Yoko Ono Hide

Unilever och deras varumärke Dove är i blåsväder för sin kampanj “Campaign for Real Beauty”. Enligt bland annat Dagens Media så är bilderna av de kurviga tjejerna retuscherade. De har fått detta ifrån en artikel i The New Yorker där Lauren Collins intervjuar den kända retuschören Pascal Dangin. Föjande citat finns ungefär i mitten av denna intervju:

“The people who complain about retouching are the first to say, ‘Get this thing off my arm.’ ” I mentioned the Dove ad campaign that proudly featured lumpier-than-usual “real women” in their undergarments. It turned out that it was a Dangin job. “Do you know how much retouching was on that?” he asked. “But it was great to do, a challenge, to keep everyone’s skin and faces showing the mileage but not looking unattractive.”

Själv är jag inte speciellt förvånad över att bilderna är retuscherade. Egentligen känns det inte speciellt upprörande. Bara det faktum att Dove använder modeller med lite mer kurvor än konkurrenterna är positivt. Probelemt är att de gör det i en kampanj som de kallar för “real beauty”. Med den titeln får man nog vara beredd att löpa linan ut och hålla sig till äkta fotografi – vad nu det skulle vara. Myten om kameran som objektiv mekanisk avbildare av verkligheten avlivades ju redan för 150 år sedan. Sanningen är att retusch av foto är lika gammalt som fototekniken…

Länk till ett tidigare inlägg om Dove och skönhetsideal.

dove, Pascal Dangin, retusch, unliever Hide

Fick nyligen denna video mailad till mig med anledning av mitt föredrag om att sälja bild. Som fotograf få man allt för ofta höra argument som “ska du ha betalt – att visa dina bilder på vår sajt är bra reklam – alla andra brukar bjuda på det…”

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=mj5IV23g-fE]

att sälja bild, betalt, författare, pengar Hide

– så kan en teckning vara explosivare än en granat och ett fotografi som en atombomb.

Hittade ett gammat inlägg som aldrig blivit publicerat – men apropå debatter kring utställningar så är det lika bra att lägga ut det oxå…

Jag tycker att Lars Vilks har rätt att både ställa ut och publicera sina bilder av Mohammed som rondellhund. Yttrandefrihet och tryckfrihet är två av demokratins grundbultar. Det känns otroligt frustrerande att en majoritet av våra folkvalda riksdagsmän och kvinnor kan tänka sig att begränsa våra demokratiska rättigheter. När det gäller publiceringen av de danska Mohammed-teckningarna så tykcer jag att det åtminstone var rätt att göra den första publiceringen. Men jag är tveksam till om det var nödvändigt att alla de andra tidningarna skulle följa efter – bara för att visa att de min sann oxå vågade. Varför hälla bensin på en brasa som redan brinner. Om man redan nått målet att få igång en debatt så blir ju i regel inte debatten bättre bara för att man mal på med samma argument.

Problemet med Lars Vilks teckning – åtminstone i mina ögon – är att det enda den tillför är tändvätska på den brasa som nu äntligen hade börjat falna. Jag vet inte om detta var hans syfte – jag har åtminstone inte uppfattat något annat budskap.

The pen is mightier than the sword [Edward Bulwer-Lytton] – är ett klassiskt ordspråk, ofta citerad i texter som syftar till att en debattörs text kan ha mycket större makt och inflytande än våld. I många fall är det nog oxå sant.

Men om man vill ha riktig sprängkraft i sitt budskap ska man använda en bild. En bild går rakt in i hjärtat på ett annat sätt en en text. Jag misstänker att det har att göra med att den kan tala till primitivare delar av vår hjärna. Människan kunde ju rita långt innan vi uppfann skriftspråket. Sett har vi ju gjort långt innan vi kunde tala. En bra bild har större trovärdighet än en text. Det är ju enklare att ljuga i text än i bild.

Med jämna mellanrum kommer det ut böcker eller artiklar om bilder som förändrade historien. Vem kommer inte ihåg Eddie Adams bild från Vietnamkriget där en polischef kallblodigt avrättar en krigsfånge på en öppen gata. Eller Stuart Franklins bild av en ensam man som ställer sig framför en kolonn med stridsvagnar på Himmelska Fridens torg.

lars vilks, rondellhund Hide

Sent ska syndaren vakna – idag var det sista dagen för utställningen med Andres Serranos bilder “a history of sex” på Alingsås konsthall. Jag har sett en del av hans bilder tidigare i tidningar och på nätet. Men det är ju inte samma som att se dem i form av snygga prints i stort format. Så idag åkte jag upp till Alingsås för att se dem. Nu är jag ju i Alingsås ganska ofta (har min studio där), men det blir sällan som jag besöker konsthallen. Anledningen till detta är att de har otroligt snåla öppettider.

Det känns lite som om alla redan har skrivit om denna utställning, så det är lite sent att blogga om den. Diskuterade den med mina föräldrar som inte hade sett den. Jag gillade bilderna. De är väl genomföra och om målet med dem är att skapa debatt så har han ju verkligen lyckats. Det syns att han är inspirerad av de stora renässansmålarna, och han är en tekniskt duktig fotograf.

Jag har ju en gång i tiden bott i Alinsgsås. En av anledningarna till att jag som tonåring gärna vill flytta därifrån (och också gjorde) var att den lilla söta staden kändes inskränkt. Debatten kring utställningen visar att en hel del av denna inskränkthet finns kvar 20 år senare. Att KD är ett parti med ständig moralpanik är väl inget nytt.

Jag tycker det är kul att man vågat ta in denna utställning. Ska bli spännande att se hur mycket debatt det blir om nästa utställare – Pål Holländer. Många anklagar Andres Serrano för att bara vara sensationslysten och mediakåt. Pål Holländer brukar ju vara den som i vanliga fall brukar associeras med just de epiteten.

Som sagt – det finns mycket åsikter kring denna utställning, varav många nog bör fundera igenom varför sex är mera tabubelagt än krig, våld och annat elände. Jag får grattulera Pontus Hammarén till besöksrekordet.

Fotografen Silja verkar mest vara avundsjuk - men hon visar gärna bara bröst själv

Alinsgsås tidning är fylld av debatt
Detsamma gäller SvD, GP och Aftonbladet

Om Anders Serrano: Fotografen Andres Serrano är född 1950 i Brooklyn, New York. Han fick ett rejält genombrott i med uppmärksamheten kring hans bild “Piss Christ. Han utforskar ämnen som rör religion och utanförskap.

Här finns en videointervju med Andres Serrano

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Q1JcB-mCvtE]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=S3O3kZGh0MU]

No tags Hide

Gick förbi två stortavlor i Gävle * med reklam för Dove. De har bilder av äldre kvinnor…

Dove har även tidigare kört kampanjer med bilder som avviker från standardmallen med unga smala modeller. En taktik som jag tror vinner i längden. Det är lite extra intressant att man gör det med en kosmetikprodukt då just de i regel marknadsförs som lyxprodukter då vi unnar oss någon extra genom att använda dem. Det är inte marknadsföring som bygger på att vi ska identifiera oss – snarare att vi ska drömma om det vi inte har. Så ur detta perspektivet kan det tyckas lite modigt av Dove. Jag är dock lite ambivalent till om etta är bra reklam eller inte. Men det är alltid kul med reklam som vågar bryta det gängse anorektiska tonårsidealet.

Sanningen är dock att dessa Dove fotografier av vanliga äldre och/eller mulliga kvinnor oxå är en typ av drömbilder. De känns inte speciellt äkta. De är uppenbarligen rejält retuscherade – fast det gäller ju å andra sidan alla kosmetik bilder så allt ät ju relativt. Nedan är en liten reklamvideo från Dove som belyser hur mycket fix det ligger bakom en ganska ordinär bild för kosmetik. Snyggt producerat för övrigt.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=iYhCn0jf46U]

Tack till etui.se för tipset om denna video.

Här finns fler bloggar om Dove

* Nej jag bor inte i Gävle – är bara där och kör fotoutbildning för journalister på Gefle Dagblad

No tags Hide

Jag har tidigare skrivit om en annons för köpcentrat Backaplan som de hade inför Persiska nyåret. Jag tog upp dessa bilder som del i ett föredrag som jag höll på AGI Bilder för Publicering den 24:e maj. Det är klart intressant att höra hur publiken reagerar på bilderna – säger en hel del om våra fördomar om muslimer.

Denna video visar den delen av fördraget där jag berättar om just denna annons. Vill du se hela föredraget så fin det här: Material från AGI Bilder för Publicering
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=vgHc4lBCJkA]

Här kan du se tidigare inlägg om den aktuella annonsen:
Stötande bild inför Nooroz – vad är fel?
Proteststorm – Perser rasade över bilden i annonsen

No tags Hide

I dagens DN hittar man artikeln Talande kameror stoppar klottrare . Den beskriver hur man på prov kopplat högtalare till övervakningskameror. När operatören på övervakningscentralen ser någon klottra eller begå andra brott kan han skrika till förövaren via högtalaren. Detta är säkert en listig lösning som kan stoppa brott redan innan de sker.

Är detta bra eller dåligt? Personligen tycker jag det är obehagligt nog med det växande övervakningssamhället. Det är illa nog med att storebror ständigt ser – kameror som talar känns som en dålig profetsia ur Orvels 1984 . Även om jag i grunden vill ha ett tryggare samhälle utan klotter och våld så får detta inte ske till vilket pris som helst.

Undrar när någon listig tillverkare kommer på att man kan ha trådlös sändare till alla kameror och låta storebror granska alla dina bilder. Om bilden anses brottslig raderas den direkt och böter 2000:- dras automatisk från ditt konto. Ett sådant system skull ju bli perfekt för att stoppa barnporr

Nu kommer snart standardkommentaren  “den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta”. Men efter att nyligen ha läst Kristoffer Gunnartz bok Välkommen till övervakningssamhället har man inte så stort förtroende för de som ska hantera denna typ av övervakningssystem.

Vad ska man då göra åt klotter och vandalisering? Det som saknas är fler arga gubbar och tanter som vågar säga ifrån när någon beter sig illa. Goda samhällsmedborgare som vågar säga ifrån och sätta gränser. Anonyma skrik från övervakningskameror kommer bara ge vandalerna större lust att “lura systemet”.

Andra som skrivit om denna artikel:

http://www.borjefrylmark.se/ocensurerat/2007/04/04/storebror-skaller-ut-dig

http://elmirak.blogspot.com/2007/04/storebror.html

No tags Hide

Det här med företagsnamn och internetdomäner kan lätt bli fel. Det är ju lite skillnad på penis land och pen island men både blir www.penisland.net. IDG har en läsvärd artikel med titeln De 10 dummaste domännamnen, läs och garva.

Tipset kommer från bloggen SEXKULTUR/KULTURSEX

No tags Hide

Jag skrev tidigare om en annons inför persiska nyåret. Nu har jag fått klarhet i vad det var som var stötande med bilden. Paret på bilden såg turkiska eller arabiska ut, persiska läsare identifierade sig inte med bilden.

Ett flertal personer med Persiskt ursprung hade kontaktat butiker kring Backaplan och klagat över annonsen. Annons i Göteborgs-Posten följdes därför av en ursäkt på annonsplats i samma tidning några dagar senare. ”Det är okunskap och därför ber vi om ursäkt”, säger Gunnar Berg på köpcentret till tidningen punkt.se. Flera andra medier uppmärksammade nyheten inklusive TV4. Det här är naturligtvis inte den typ av publicitet som man ville ha.

Vad var det då som var fel med bilden? Jo i Sverige har inte persiska män skägg och få persiska kvinnor bär sjal. Paret på bilden ansågs snarare se ut som turkar eller araber än just perser. Nu firas i och för sig samma helg i flera närliggande kulturer, men annonsen var direkt riktad till just perser i med hur texten var formulerad. De hade tagit hjälp av en persisk kvinna för att formulera texten, men hon hade inte sett bilden.

Jag ringde upp Marianne Unger på HCJ fastigheter, hon sitter med i gruppen som låg bakom annonsen. Hon berättade om turerna kring bilden. På lördagen hade ett flertal personer kontaktat Coop Forum och uttryckt missnöje över annonsen. Marianne berättade att man lyckats vända denna negativa raktion till något positivt. De fick god kontakt med persiska invandrargrupper och fick möjlighet att gå ut med ursäkt via den persiska närradion i Göteborg. Händelsen har inte avskräckt från fler annonser riktade mot “icke svenska helger”, men i framtiden kommer de vara betydligt noggrannare i hur de utformas.

En sak som jag själv reagerade över kring annonsen var att den saknade tydlig avsändare. Det finns många butiker vid Backaplan. Om man går in på Backaplan.se så finns det ingen kontaktinformation. Man har länkar till butikerna, men det finns inget telefonnummer eller epostadress för den som vill ställa frågor kring annonsen.

Jag hoppas att denna incident inte avskräcker svenska butiker från mångkulturell annonsering – men det visar på hur viktigt det är att ta hjälp av representanter för den aktuella målgruppen. Känner du till fler liknande fall? Skriv i så fall gärna en kommentar kring detta!

Läs den tidigare artikeln Stötande bild inför Nooroz…

Läs mer på:
Aftonbladet.se
Iranian.se
Mediesnack
Sydsvenskan.se

No tags Hide