Sitter och letar bra material om marknadsföring och försäljning som är relevant för fotografer. Ett besök på ted.com är alltid inspirerande.

Som fotograf är det ju sällan en massmarknad som man riktar sig till. Seth Godin pratar om hur den typ av marknadsföring som större företag använt i 50 år (massmarknadsföring) nu inte längre fungerar lika bra. Nu handlar det om att nå “early adopters”.

En annan viktigt sak att komma ihåg är att kunder är olika. De har olika smak och olika behov. De är också olika priskänsliga. Nästa tips handlar om vad man kan lära sig hur marknadsstudier om pastasås.

Jag letar efter fler spännande historier om marknadsföring och prissättning som jag kan använda när jaga pratar om “att sälja bilder”, tips är välkomna.

marknadsföring Hide

Den här våren är jag lärare på en ny fotokurs på Högskolan Dalarna. I förra veckan hade jag två heldagar i Borlänge med föreläsningar om bildkommunikation, fotografi och ljus. Studenterna var otroligt engagerade och det blev många bra diskussioner kring bilder. Allt från bilden av olika kulturer till hur vi tolkar riktningar hos linjer.

Det som är speciellt med just den här kursen är att den är en del i programmet Grafisk Teknik. Men det som är konstigt är att det inte varit obligatoriskt innan – hur har man kunnat bli grafisk ingenjör utan att lära sig fotografi och bildanalys? Känns som en tradition från Gutenbergs tid där tryck bara handlade om text.

Under 25 års arbete med bilder och grafisk produktion (jag började jobba heltid när jag var 16) så har jag ofta reagerat över den låga kunskapen och intresset för bilden hos de som arbetar på tryckerier och andra grafiska företag. Man pratar gärna pixlar, raster och punktsvällning. Men så fort vi börjar prata om bildens innehåll och hur den bäst ska presenteras så möts man av tomma blickar.

Jag har en lång bakgrund inom repro, det som idag kallas för pre-press. För mig har grafisk teknik och foto gått hand i hand enda sedan tidiga tonår. Men det beror på pappa och hans bakgrund. Vi hade ett litet familjeföretag som var vårt extraknäck där vi gjort annonsrepro. Mörkrummet där reprokameran stod (detta var 80-tal innan Photoshop och inDesign) användes även för att framkalla och kopiera foto. I tonåren var extraknäcket som grafiker ett sätt att finansiera min fotohobby.

Mitt första riktiga jobb var sen som kopist och reprofotograf på ett litet reproföretag – Nordstans Repro. Vi gjort allt från kataloger åt Saab till enkla blanketter och böcker. Ett kul ställe med underbara arbetskamrater, men trots att vi arbetade med bilder diskuterade vi aldrig bild. Enda gången vi pratade foto var när jag tog fram mina bilder eller när jag behövde ledigt för att göra fotojobb. Nordstans repro gick med tiden samma öde som i princip alla mindre pre-pressföretag. De finns inte kvar.

Nästa arbetsplats var också ett reproföretag – Grafia. Det var ett av de första företagen som satsade på digital  pre-press. På slutet av åttiotalet var datorer sällsynta på de flesta arbetsplatser. Här hade man en hel hall med datorer bara för att serva ett fåtal personer. Vi kunde redan då göra mycket utav de som vi gör i Photoshop idag, fast långsammare. Ett riktigt high-tech-företag. Här var det många som var fotointresserade och vi pratade en hel del bild. Grafia är ett undantag i branschen – de finns nämligen kvar! Idag har de flera fotostudios och har god lönsamhet. Till stor del är det samma personal som på 80-talet. Men personalen har med tiden utvecklats till nya arbetsuppgifter – men allt handlar om bild.

Så med detta i ryggens känns det otroligt kul att få diskutera bildspråk, komposition och ljus med nästa generation i branschen. Och en sak är säker – det är ingen brist på intresse – hungrigare stunder får man leta efter…

(PS – bara för att illustrera hur “tråkigt” det är utan bild så blir det ingen bild till denna text DS)

No tags Hide

Här är statyn satt i ett sammanhang, personen som skyndar förbi förstärker känslan av hur det är att vara tiggare.

Idag har jag kört fotokurs på Sveriges Tidskrifter. Jag tog en morgonpromenad från hotellet till kurslokalen. På Drottninggatan, alldeles nära Riksdagshuset satt det en tiggare. När jag var bara någon meter ifrån hajade jag till – det är inte en människa – det är en tiggande räv. Det verkar vara hårt att vara djur i Stockholm. Den tiggande räven visade sig vara en av Laura Fords statyer med i serien med hemlösa djur.

Jag tycker det är kul att visa upp någon aktuell bild i samband med mina kurser. Så detta fick bli dagens bild jag passade på att fotografera statyn ur två olika vinklar. Observera hur olika statyn upplevs. I den översta varianten så samverkar statyn med omgivningen. Tyvärr var det ganska lite folk i rörelse, helst skulle jag vilja haft många människor med rörelseoskärpa för att förstärka känslan av att folk inte bryr sig om tiggaren utan bara går förbi. Men jag hade inte tid att vänta in fler människor.

När jag satt där och fotograferade så reagerade jag på att de flesta inte verkade lägga märke till statyn, förrän jag satt intill den och plåtade. Då började folk stanna till och titta på den.

Här är statyn fotograferad rakt på. Nästan som en redovisande produktbild

I den undre bilden så är statyn fotograferad rakt på. Det blir en platt bild och den är ryckt ur sitt sammanhang.. Man kan möjligen argumentera att i den övre syns det inte riktigt hur statyn ser ut. Men utan miljön och människorna så blir den ganska ointressant.

Kommentera gärna och bidra med länkar till bilder som också belyser hur viktigt bakgrund och omgivning är för bildens budskap.

I morgon är det fotomässa. Nu ska jag fixa klart det sista inför morgondagens föredrag…

Statyn är skapad av Laura Ford och båda bilderna är fotograferad av Ulrik Södergren.

bildbudskap, Larua Ford, Räv, stockholm, tiggare Hide

Fräls oss från sladdhärvor, standardisera laddare till telefoner, datorer och annan elektronik. Bilden är från ett ICC-möte i Lyon, ICC standardiserar färgstyrning (ICC-profiler). Foto: Ulrik Södergren

Än av våra vänner från Stockholm är på besök. Hon garvade glatt när hon såg min låda med laddare och härvan av sladdar kring den. Själv hade hon med sig tre olika laddare i väskan för att klara en halv vecka i Göteborg. Varenda gång jag ska bort över natten har jag en hel påse med olika laddare, vilket inte bara tar plats, de är ganska tunga också. Dessutom släpar jag ofta på en grenkontakt eftersom många hotellrum har dåligt med eluttag. Varför inte standardisera laddare och batterier?!

Med anledning av detta blev jag glad när jag i nyhetsbrevet Teknik 360 hittade artikeln Mobilladdaren som sänker utsläppen. Världens större mobiltelefontillverkare har tydligen skrivit under avtalet Universal Charging Solution (UCS) vilket handlar om att standardisera mobiltelefoner till att använda micro-USB som kontakt för laddaren. Det innebär att samma laddare kan användas inte bara till mobiltelefoner utan även andra prylar som har denna kontakt. Dessutom kan man då ladda telefonen från datorns USB-kontakt. Äntligen ett steg åt rätt håll!

Nu fattas det bara att tillverkar av övrig elektronik går samma väg. Så jag slipper ha två olika laddare för mina videokameror (båda är Panasonic, men ändå olika laddare), två olika laddare till mina digitalkameror (ett tag bar det tre men jag har pensionerat en Nikon, med det är ändå två olika Nikonladdare). Sen är det telefon, ljudinspelare och laptop.

Elektroniktillverkare över världen – förenen er och fräls oss från laddare – ty du ska bara en laddare hava. Hjälp oss slippa onda sladdhärvor och låt alla apparater dela på samma ström. De må brinna i transformatorolja. Vår frälsare heter USB.

energi, laddare, mobilladdare, mobiltelefoner, USB Hide

Jag sitter just nu och sliter med höstens kursprogram för DigitalFotografen. Det kommer att utökas med flera spännande nya kurser, dessutom kommer jag väcka liv i några äldre kurser som vi inte kört på ett tag.

Efter att ha frågat några tidigare kursdeltagare vad de vill ha för fortsättningskurser insåg jag att några av dessa ämnen låg utanför det som jag är bra på (alla kurser hittills har byggt på att jag är läraren). Därför började jag aktivt leta efter bra läsare. I samband med fotomässan i Jönköping (Elmiamässan) hittade jag två nya lärare. Den ene var Hans-Ebbe Lindskog från Krypfoto. Han har specialiserat sig på mikro- och makrofoto. Förutom att fotografera allt från verktygsdetaljer till småkryp servar han mikroskop. Dessutom är han pensionerad lektor – så förutom kunskap är han rutinerad pedagog. Hel perfekt!

Nu är programmet för denna kurs i mikro- och makrofoto klart – första kursen går den 5/11 (dagarna efter Naturfotofestivalen i Vårgårda). Du kan läsa mer om denna och andra fotokurser här…

Bilderna är fotografererade av kursens lärare Hans-Ebbe Lindskog och närbilder ar en silversked, en blåsippa och en tanläkarborr.

No tags Hide

The purpose of this report is to give some guiding and to be technological starting point for distribution of CD or DVD disc. I don’t cover the distribution and packaging, just mastering and replication.

There are several books and articles written on CD and DVD production. Very few are on the topic of discs with mixed content (video and software), and most are targeted towards small volume projects. I have interviewed some people in the business and made some conclusions from this.

This text was originally produced as internal report on CD and DVD production for IKEA. It was written in august 2004 so some fact may have changed during those years.

* Images has been deleted due to copyright issues.

CD and DVD technology in brief
The DVD is in many ways an evolution from the CD. From a user perspective it can be seen as a high capacity CD. From a technical and manufacture perspective they belong to the same family, but even family members can be very different. The technology can be divided in a hard and a soft part. The hard part describes how data is physically stored on the disc. The soft part, how data is encoded and organized.

The hard side
CD and DVD store data in spiral tracks of groves on a reflective layer. A laser pickup recognizes the transition between land and grove, and this is decoded as data bits (0 or 1). A DVD stores more data on the same area compared to the CD. This is possible through two enhancements over the CD. The first is to use smaller groves and a “thinner tracks”. The DVD has about half the track spacing and about half the grove size. The second difference is that a DVD can have several layers, and that layers of CD and DVD are at different depth of the disc.

* Illustration from p 76 of “DVD Demystified” by Jim Taylor

A CD contains one reflective layer that is located at the top (just under the label) of the disk. A DVD has up to four reflective layers in the middle of the disc. Two layers can be read from the same side. The outer layer is then semi-reflective. The inner layer is read through the outer by changing the focus of the lens system. Just like you can see through a fence. A double-sided disc must be manually turned by the user, this makes them awkward. Normally a video DVD has two layers that are read from the same side (DVD-9). Shorter videos or data DVD (DVD-ROM) are normally single side single layer (DVD-5)

* Illustration from p 78 of “DVD Demystified” by Jim Taylor

All DVD players can read CD:s, while a standard CD-player can’t read a DVD.

Data capacity

The driving force in the DVD development was to squeeze in a full length movie without the need to turn the disc. Some space is needed for error correction, file structure, headers etc. How much depends on the content type, but 5-20% is a common. It’s possible to reduce the track spacing and gain more capacity. This is how 800 MB CD is implemented. 1 hour of average video takes about 2 gigabyte on a DVD.

Recordable discs
There are recordable CD and DVD discs. The disc contain a dye layer in front of the reflecting layer. A strong laser modifies this dye layer to record data. On a rewriteable disc this dye layer can also be restored to original state, so the disc can be reused. Recordable discs are a convenient way to store, backup and transport large volumes of data. CD-writers are today standard, and many computers are today shipped with DVD-writer. Rewritable DVD is still uncommon, but DVD-RW is soon expected to be available.

Disc types
CD-R Recordable CD
CD-RW Rewritable CD. Need special writer, disc must be erased after rewrite.
DVD-RAM First type of rewritable DVD. Can’t be used in all DVD-players, and disc is normally kept inside a cartridge. Normally only used for backup and data transfer. Can be double sided.
DVD-R The most common type of recordable DVD
DVD+R Competing format with DVD-R. Some drives accept both DVD-R and DVD+R
Disc-at-Once vs Track-at-Once — Most CD-recorders only support Track-at-Once. They make a short pause in between tracks leaving a few blank sectors. This may result in clicks on some CD-players. For professional use (specially for mastering) Disc-at-Once should be used, which means that the whole CD is burnt without those pauses.

(more…)

No tags Hide